Sakprosafestival uppmärksammade vår besatthet av att minnas

”Sakli(g)t” är Sveriges första festival för litterär sakprosa. Den arrangeras i Järrestad utanför Simrishamn varje sommar sedan 2024, och samlar författare, forskare, förlag och kritiker för samtal kring sakprosans roll i dagens samhälle.

Anna Jungstrand i samtal med Ulrika Knutson och Peter Englund, under rubriken ”Tidsmaskinen – subjektivt och kollektivt minne”

Anna Jungstrand är en av arrangörerna och arbetar bland annat med att ta fram festivalprogrammet. Arbetet består i att finna relevanta litteraturforskare, sondera aktuell sakprosaforskning och finna ett tema att diskutera kring. Årets tema var ”Minne”.

– Besattheten av att minnas, att söka det förflutna och nagla fast historien, har alltid funnits i litteraturen. Men i dag är den så påtaglig på olika sätt och i olika genrer. Inte så konstigt kanske, med tanke på dagens digitala informationsflöde där teknologin i allt högre grad tar över mänskliga minnesfunktioner, säger Anna Jungstrand.

Sakprosa – ett kollektivt minne

Sakprosa brukar generellt beskrivas som ett kollektivt minne, eftersom dess texter samlar fakta och erfarenheter som formar ett samhälles gemensamma förståelse för det förflutna. Genrer som reportage, essäer, biografier, debattböcker är med och formar det här kollektiva minnet.

Anna Jungstrand, professor i sakprosa.

– Sakprosatexter reglerar tillsammans vårt historiska kollektiva minne. Men texterna innebär också att varje enskilt verk är en minnesresa, där läsaren förflyttas inte bara till en annan värld (som i skönlitteratur), utan till en specifik och faktiskt tid i historien. Den norska sakprosaprofessorn Johan Tønnesson har beskrivit sakprosan som en ”tidsmaskin". Det är en rolig metafor! säger Anna.

Under festivalen diskuterades minnets olika möjligheter, men också dess bedrägliga egenskaper. Och hur olika genrer som historieberättande, biografi och memoar hanterar svårigheterna på olika sätt. Författarna Peter Englund, Ulrika Knutson, Elisabeth Åsbrink och Lea Ypi (Albanien), drog stor publik när de resonerade kring hur minne fungerar – och inte fungerar – litterärt.

Varför är det viktigt med en festival om sakprosa?

 – Den litterära sakprosans genrer har det gemensamt att de alla vill något ytterst konkret med samtiden – fylla kunskapsluckor, väcka debatt, avslöja missförhållanden, förändra åsikter, osv. Därför drar den, kanske på ett lite annat sätt än skönlitteraturen, till sig brännande samhällsfrågor, säger Anna.

– Om vi tänker oss att sakprosan därför har en särskild samhällsfunktion, så är det ju viktigt att vi tillsammans försöker förstå hur den fungerar, när så mycket i litteratur- och medielandskapet förändras. 

Läs mer om Sakli(g)t och se inspelade samtalen