Professor i rättsvetenskap föreslår nytt förfarande när myndigheter inte följer förvaltningsdomstolarnas domar
Svensk rätt ger den vars ärende har blivit liggande hos en myndighet möjlighet att få en förvaltningsdomstol att förelägga myndigheten att avgöra ärendet. Men om myndigheten inte rättar sig efter domen händer ingenting mer. I en ny vetenskaplig artikel argumenterar Graham Butler, professor i rättsvetenskap, för att detta lämnar en lucka i rättsskyddet och visar hur ett nytt förfarande skulle kunna täppa till den.
En person lämnar in en ansökan till en myndighet. Månader blir till år men något beslut kommer aldrig. Det finns heller ingenting att överklaga, eftersom ett överklagande förutsätter att det finns ett beslut.
Svensk rätt erbjuder ändå en väg ut ur tystnaden. När sex månader har förflutit får personen skriftligen begära att myndigheten avgör ärendet. Detta förfarande kallas dröjsmålstalan, infördes genom förvaltningslagen och gäller sedan 2018.
Myndigheten har därefter fyra veckor på sig att antingen avgöra ärendet eller, i ett särskilt beslut, avslå begäran. Ett avslagsbeslut får överklagas och om överklagandet bifalls, meddelar förvaltningsdomstolen en dom som förelägger myndigheten att avgöra ärendet snarast eller inom viss tid.
Domen kan inte verkställas
Graham Butler, professor vid institutionen för rättsvetenskap, undersöker i en ny vetenskaplig artikel i Förvaltningsrättslig tidskrift vad som händer därefter och konstaterar att svaret, anmärkningsvärt nog, är: ingenting. En sådan dom är inte förenad med någon sanktion och kan inte verkställas. Den får heller inte överklagas.
Och eftersom begäran bara får framställas en gång under ärendets handläggning saknar den som redan har begärt att få sitt ärende avgjort varje ytterligare möjlighet, hur länge myndigheten än fortsätter att dröja. Justitieombudsmannen (JO) har i sina granskningar visat att myndigheter underlåtit att prioritera ärenden även efter det att förvaltningsdomstolar förelagt dem att avgöra ärendena.
I sin artikel sätter Graham Butler in detta i ett större sammanhang. På vissa områden, bland annat inom finansmarknadsrätten och dataskyddsrätten, finns i svensk rätt redan mer långtgående ordningar. Dessa har kortare tidsfrister, ett automatiskt negativt fiktivt beslut när myndigheten förblir passiv och ingen begränsning av hur många gånger förfarandet får användas. Det allmänna förfarandet enligt förvaltningslagen har inga av dessa drag.
Kompletteras med en underlåtenhetstalan
Graham Butler menar därför att dröjsmålstalan i svensk förvaltningsrätt bör behållas, men kompletteras med ett nytt förfarande: en underlåtenhetstalan. Den skulle kunna föras när en förvaltningsdomstol har förelagt en myndighet att avgöra ett ärende och myndigheten inte har gjort det inom en viss tid.
Ansökan skulle ges in till samma förvaltningsdomstol som meddelat den ursprungliga domen, och kräva föga mer än en kopia av domen och belägg för att tiden har löpt ut. Förvaltningsdomstolen skulle kunna besluta om en bindande tidsfrist och, när så behövs, tillerkänna den enskilde ekonomisk ersättning som betalas ur den ansvariga myndighetens anslag.